Äkta kärlek

Det var den 13feb 2013 som var dagen jag upplevde mest smärta och kaos inombords, Dagen då Mikaels hopp slogs i spillror ännu en gång. Det var det sista besked men då också att cancern var obotlig. Jag minns så väl hur jag fick orden berättade för mig på sjukhuset i Karlstad och alla där visste redan. För bara några dagar tidigare fanns ju hoppet... Mikael sa bara jag förstod detta. För oss blev det att ta tillvara på dagen, timmar att prata och tankar som aldrig tog slut. Hur ville han att mitt och Dennis liv skulle fortsätta? jo jag vet vad han ville och jag kämpar åt det hållet. Micke jag och Dennis planerade en resa, nu ordnade han så att jag och Dennis får åka istället. Dennis var med dagligen på sjukhusen, han tog hand om pappa... vi inväntade rätt ögonblick för att resa alla tre men det kom aldrig så Mikael sa ta Dennis till "...." bada sola slappna av, må gott och tänk på mig. Åk när det börjat lugna sig lite,. Ni kommer så väl behöva det. och som du kämpat älskling så finns det ingen som är värd det mer än du. Och Dennis behöver få se något annat. Den 18feb 2013 fick jag ring nr 2 på mitt finger på sjukhuset. Han var ledsen att han knappt tog sig ner på knä. Men den kärlek mellan oss går inte att beskriva. Vi levde för varandra och för vår familj och det var allt vi behövde. Jag minns så många fina stunder vi haft jag tror att vi båda är väldigt enkla människor. Vi har gjort så mycket roligt, vi har upplevt så mycket fint. Vi kunde läsa varandra utan och innan utan att överdriva. Vi var varandras stora kärlek. Idag har jag gått igenom minnen, läst kalendrar från år 2006 och framåt där vi skrivit dagliga anteckningar. Kollat i hans skolkatalog, kollat bilder från barndomen, Dennis har provat dom smycken pappa gav till honom innan han gick bort. Läst igenom brev som skickats till mig från gamla vänner och kollegor till Micke. Det är roligt att läsa att så många verkligen älskat honom hans värme och humor har smittat av sig på så många. Inte nog för att han hjälpt väldigt många som haft det svårt. Dom som skrivit har velat att jag ska ge breven till Dennis när han blir stor. Har också haft tid att gå igenom alla kondoleanser efter begravningen. Att läsa igenom alla tog sin tid. Och vill med kärlek tacka alla som tänkt på oss och givit Mikael en sista hälsning. När jag var som mest ledsen på sjukhuset efter vi fått det sista beskedet. Klippte Mikael av en slinga av sitt hår och la i asken som ringen legat i. För när du är som mest ledsen så är jag så mycket närmare än vad du tror. Jag kommer alltid vara där du och Dennis är. Men som man saknar stunderna av prat, alla mysiga filmkvällar, att inget var en omöjlighet för visst fasiken var det så att tillsammans fixade vi allt. För vi såg så ljust på framtiden tillsammans. Vi var båda i livet där vi kände en gränslös lycka, något som fick oss att se på andra par med andra ögon. Vad mycket problem folk hade och vad dom klagade på varandra. Varför var dom ¨då tillsammans. Mikael var den som berömde, han var stolt, alltid possitiv och glad och ingen man tröttnar på full med ideer och livsglädje. Inte en sekund gav jag upp, aldrig oss och aldrig pga sjukdomen. Vi var ett med varandra och den hårda kampen mot cancern som slog till mot helt fel person. Du tog den jag och många med mig älskade. Du tog den pappa som skulle lära Dennis cykla kanske simma, som skulle göra alla dom där killsakerna som jag nu får göra lite mer utav. Som skulle ta med Dennis i rallybilen. Micke sa ofta hur ledsen han var över det han inte skulle få uppleva. Dennis första flickvän han tar hem... även om några redan tagits med hem men ni vet den där tjejen som får första kyssen ... över skolavslutningar han inte skulle få gå med mig på. Få se vad det blir av Dennis som vuxen. Att inte få köpa hus tillsammans i spanien , han var mannen som planerade vår framtid. När jag var ledsen över att bli ensam, var han ledsen över att han inte blev tagen på allvar av sjukvården, allt han får missa, ett liv i smärta som gick mot slutet., han var orolig hur det skulle gå för oss hur vi skulle klara oss. Men du är starkare än du tror älskling du kommer fixa det här tröstade han mig. Dagen när vi plussade och Dennis blev till var en sådan lycka. Vi han uppleva så mycket åren innan men när han kom började livet på riktigt. Vi var så lyckliga när det var ett pluss att jag minns jag köpte flera graviditets test bara för att få se det där plusset en gång till att jag faktist inte inbillade mig. Dennis var så önskad och efterlängtad. När han var 6månader väntade vi ett syskon till honom som vi valde ta bort för det var så tätt. Något som blev en smärta för micke senare. när han fick reda på att läkarna gjort ytterliggare misstag som gjorde att han inte skulle kunna få fler barn, Han kunde en gång ta orken till sig att säga att jag vill att du ska träffa någon i framtiden, det smärtade för honom att säga. Men du måste och för att orka. och för Dennis skull. Så måste du hitta någon som förstår dig. Som orkar hjälpa dig igenom detta. Men välj med omsorg och det vet jag att du gör. För jag har aldrig vart så lycklig som jag är med dig. Och ditt jordeliv kommer vara som en dag för mig att vänta. På sätt och vis förstår jag honom för han vill att vi ska vara lyckliga. jag vill tro på ett liv efter döden. Även om jag inte är troende. Jag ser nog på livet med andra ögon än vad många gör. Men lyckan vi hade och har lever vidare via vackra minnen, och via Dennis. Ingen kan nog förstå den kärlek vi levde i den är oslagbar och äkta. Jag är glad att jag fått uppleva den. En del tragglar sig genom livet med skilsmässor och upplever aldrig den där känslan som varar år efter år. Men det gjorde vi... Kärlek när den är som bäst. Kommer alltid bära den Alltid vara den jag är Aldrig ge upp även om jag möter botten många gånger, Vår kärlek lever i evighet,

Gillar

Kommentarer

monika,
Så vackert skrivet...finner inga ord.... kram kram
www.monkansblogg.blogspot.com
Malin,
Så himla fint skrivet. Sitter med tårar på kinden, texten berörde verkligen. Jag hoppas du och Dennis orkar fortsätta kämpa. Kram på er! <3
zinkk.blogg.se