Förbannade Cancer

Det går verkligen en ilande kall känsla genom blodet när jag hör ordet cancer. Idag skrev expressen om min man som i oktober 2013 somnade in efter att ha kämpat i 2,5år. Nu riktas stark kritik mot vårdcentral och alla vårdinstanser som inte skött sig. Men vad hjälper det oss vi har förlorat vår största kärlek någonsin det går inte att ersätta. Mitt hjärta är långt ifrån helt och tårar rinner varenda dag. Jag torkar tårar från en 4åring som saknar sin pappa. Dock vänds tårarna till skratt av alla fina minnen. Men det är tufft och tungt. 8år fick vi tillsammans trots det lever en kärlekshistoria vidare trots att hans ögon har slocknat. Innan han gick bort kämpade vi som tusan målet var överlevnad men med alla misstag inom vården så blev utgången mer tragisk. Jag tycker det är bedrövligt att man inte ens undersöker en patient som själv förstår att han har cancer. Att man gång på gång skriver ut hemorrojdsalvor när t,o,m en patient svimmar och inte kan uträtta behov på toaletten. Det är på många punkter som vården gjort fel och skapat förödande konsekvenser för Mikael. Kommer alltid ha en förbannande känsla över svea vårdcentral i Säffle där kontakten startade. Att man får en sådan nonchalant läkare. Och inte ens ett trevligt bemötande fick han. Hoppas den chefs positionerade läkaren mådde dåligt när hon besökt Mikael på Karlstad sjukhus och han drog upp sin tröja för att visa henne att detta är vad som blivit för att du inte skickat mig vidare, tagit min oro på allvar. Det är jag som tvingas lämna min familj. Det var han som fick ligga där med slangar & stomier. Jag önskar hon visste att Mikael precis innan han fick veta att han hade cancer sa sig vara den mest lyckliga i världen. Han hade aldrig tidigare haft det så bra som då. En så levnads glad människa gav sin tro i dina händer om förhoppning att bli tagen på allvar. Från en dåvarande tumör i storlek av en ärta till att bli 7cm innan du skickat honom vidare och han kom in för en riktig undersökning. Är du värd att ha kvar din läkarlegitimation?. Jag har vart med under denna resa dagligen. Sonen min som 2månader innan sin 4årsdag täckte över skynket och tog farväl av sin pappa innan likbilen rullade iväg han har vart med dagligen och hjälpt sin pappa... han säger ofta jag gjorde så pappa mådde bättre men ingen kunde ta bort pappas cancer. Och så rätt han har i det första men när han blir äldre kommer han förstå nonchalansen i vården. Det blev inget mer fredagsmys varken på sjukhuset eller hemma. I alla smärtor var vi hos honom hela tiden. Vi skickade med Mickes favorit saker i kistan solen som Dennis gjort som Micke haft hängande ovanför sjukhus sängen jämt. Vårat förlovningsfoto som han haft vid byrån vid sängen jämt. Och en rallypokal. jag får inte längre se och höra hans skratt, även om hans röst finns i mitt huvud. Att jag har mycket dokumenterat i bilder, i video snuttar, på pappers lappar från Micke. Att bara kunna logga in på hans facebook och kunnat läsa meddelanden där han skriver så fint om mig och Dennis gör att man på något vis får det lite lättare att gå vidare. Jag vet ju att Mickes vilja var att vårt liv "måste" gå vidare. Och visst är det så att det går vidare, men det finns ingen mer jag saknar så mycket som min man. Periodvis känns det ändå som livet står stilla. Att inget någonsin blir sig likt. men förevigt kommer det alltid vara jag Mikael och Dennis den kärleken lever vidare och sitter stenhårt i mitt hjärta & på mitt finger. Den kärleken går trots allt inte att beskriva i ord. vi är "ett". Utöver barn som mist sin pappa, finns det en bror som stått Mikael så nära som jag vet att Mikael älskat och älskar så mkt. En mamma som tvingats begrava sin son. Det är ju inte den vägen det ska gå. Mikael är och var så älskad av så många vänner som arbetskamrater. Läkare som jag har berättat vår historia för här i Stockholm dom skäms över sina såkallade kollegor. Jag hoppas så på en förändring som kan rädda andra människor från att slippa möta denna nonchalans inom vården som sedan blir en livslång sorg. Livet är inte rättvist alls Här kommer 2 publicerade artiklar expressens artikel idag http://www.expressen.se/gt/mannen-led-av-cancer--fick-hemorrojdsalva/ Artikeln i NWT http://nwt.se/saffle/article1621992.ece Mikaels minnesinsamling lever också vidare. Den får ni gärna bidra till...

Gillar

Kommentarer

anna
,
fy vad jobbigt :( förstår att ni går igenom ett helvete. Jag har också stött på läkare i vården som inte har lyssnat. Det är förjävligt. Jag har inget förtroende för sjukvården längre. Kramar till er
KassandraPalma,
usch för cancer!
kasssandra.blogg.se
ullie,
ja så in i norden trött så blir en kort sväng här vid. natti vännen sov så gott kram
weberskold.blogg.se
Clin,
Nu blev man ju mer nyfiken ;) Finns så många fina namn på A. Så mysigt med simhallen. Inte varit där på år och dar känns det som. Usch vilken jobbigt inlägg. Mest för dig som skrev det men jag sitter här med piggar på armar och ben! Och vilket jäkla sätt av vårdcentralen!! Blir så arg. Förstår att dagen varit känsloladdad!! Sänder en massa kramar. kram
emmaclin.blogg.se
Sarah,
Så hemskt :( Va orättvist livet e :(
CheerSarah.devote.se
Maria,
så himla tråkigt att vården inte skötte sig! det är verkligen inte okej. förstår er sorg och smärta :( sv; ja så fort vi har fler torra blöjor på morgonen kommer vi sluta med nattblöjan också. men han känns inte riktigt där än.
fashionstars.blogg.se
fashion,
Hoppas att du har haft de bra! :)
nattstad.se/fashioninspiration
Susan,
Jag förstår did ledsenhet och däri ilska <3 Kraaam
blomtoken.blogg.se
Emma,
beklagar verkligen så mkt för dennis och din förlust! Man ska kunna lite på vården men tyvärr bevisar dom de ofta nu förtiden att man inte kan det! :(
www.mammaemmatillpojkar.blogg.se
Madde,
Fy vad hemskt! :/ fin text du skrev! Livet är & kommer alltid att vara orättvist. Kämpa på!
bymadde.blogg.se